I går kväll var det invigning av Natwest Island Games 2013. Bussarna hämtade oss från boendet kl 16.30. Invigningen var vid National Sports Centre i Hamilton. Det blev en ganska lång väntan medan alla aktiva slussades till området. De hade ett stort tält där vi kunde stå och mingla. Väldigt skönt med tanke på värmen. Det märks att det är en annan kultur på Bermuda. I tältet hade man en Bardisk där det såldes bl a öl och vin. Att sälja öl och vin till idrottare på en invigning kan man reflektera över… De hade även försäljning av icke-alkoholhaltiga drycker samt mat utanför tältet. Färskpressat citronlemonad var en succé i värmen.
Kl 18.30 var det dags för de olika öarnas trupper att ställa upp sig på landhockeyarenan intill. Efter ca 30 minuters väntan var det äntligen dags för inmarschen. Öarna gick i tur och ordning med Åland som första ö ett varv runt friidrottslöparbanan. På ena sidan satt de Bermudabor som kommit till invigningen och på andra sidan satt VIP-folket. Det är alltid en speciell känsla att representera sin flagga. Efter att vi gått runt fick vi sätta oss på läktaren. Det var skönt dels att vi fick sitta resten av invigningen och dels att vi satt på skuggsidan.
Fanbärarna fick stå med fanorna i en halvcirkel på innerplan under den timme som det tog att gå klart inmarschen, göra klart den traditionella vattenceremonin samt lyssna på de formella talen av bl a Jörgen Pettersson. Efter det bjöds det på underhållning. En 12-årig kille sjöng, en trumorkester bjöd på ett antal nummer, en stor grupp bjöd på en dansliknande underhållning och en mindre grupp bjöd på en lokal dansföreställning. Invigningen avslutades sedan med ett fyrverkeri.
Ca kl 21 tog bussarna oss tillbaka till boendet. Invigningen är alltid en upplevelse, men samtidigt tar det väldigt lång tid för de aktiva. För oss tog den ca 5 timmar från det vi åkte till det vi var tillbaka igen.
Det finns en bra tradition under öspelen. Det är att de olika öarna har pins med sig och att byta pins med varandra är ett bra sätt för de olika idrottsutövarna att börja prata med varandra istället för att bara stå och prata med personer från sin egen ö. Den åländska truppen har alltid med sig små åländska flaggor som de aktiva viftar med under invigningen. Det gör att tv-bolag och fotografer gärna filmar/fotograferar ålänningarna. Det är bra publicitet för de sponsorer som har sina loggor på de åländska dräkterna.
Idag ser vårt program ut så här:
Frukost ca 06.30
Egen tid fram till kl 10
Kl 10 vi går ner till båten som tar oss till hamnen i Hamilton
Vi hittar en lunchrestaurang i Hamilton och äter vid ca 11-11.30
Buss till volleyhallaen för att se Ösel spela mot Bermuda. Matchen börjar kl 12.15
Efter matchen åker vi tillbaka till boendet. Egen tid för att vila/ladda inför kvällens match
Ca kl 17 äter vi, troligen takeout från en restaurang precis bredvid boendet.
Packning av allt som behövs för att spela match
Kl 18 hämtar en minibuss oss och kör oss till hallen
Damerna spelar innan oss, så vi tittar på deras match en liten stund
Samling i lokalen som vi har tillgång till innan match
Vi har en taktikgenomgång, mental förberedelse samt tid för tejpning och egna rutiner innan match
Uppvärmning i hallen innan match. Det finns ett strikt schema för hur matchuppvärmningen går till, minut för minut. Då vi spelar mot Bermuda förväntar vi oss att de väljer den andra sortens uppvärmning (d v s 5 minuter per lag) istället för den vi är vana vid (10 minuter gemensamt).
Vilka är det som är favoriter i herrturneringen?
Det är alltid svårt att bedöma i en lagsport, då det inte finns resultat i meter och centimeter, som i t ex länghopp, som man kan jämföra. Det man kan jämföra är på vilken nivå spelarna i de olika lagen tränar och spelar i vanliga fall. Även här är det lite knepigt då ligorna i de olika länderna är på olika nivå. Jag gör i a f ett försök att lista de tre lag som ”på pappret” har de starkaste volleylagen på herrsidan:
1. Ösel har överlägset flest spelare som är proffs/landslagsspelare/spelar i högsta nationella serien/juniorlandslagsspelare. Trots att man tappat 3 av de bästa spelarna från öspelen 2011 (passaren, en duktig center och en duktig spiker) så har man många spelare som spelar i högsta serien i Estland eller i Schenker League som är en internationell liga med lag från högsta serien i Estland, Lettland och Litauen. Utöver detta har man ett antal juniorlandslagsspelare. Allt detta toppar man med frankrikeproffset Pupart. Pupart och en av spelarna i den högsta serien dubblerar genom att spela både beachvolley och inomhus. Det innebär att de missar en del inomhusmatcher, men beachturneringen avslutas på onsdag och de viktigaste matcherna för Ösel är på torsdag mot oss och på fredag mot Färöarna, så då är de tillgängliga.
2. Färöarna. De kom tvåa för två år sedan. De har tappat en av de mest värdefulla spelarna, då Runi slutat spela volleyboll. Runi har spelat många säsonger i högsta serien i både Danmark och Norge samt varit Färöarnas MVP under flera öspel. Trots detta har man ett riktigt bra lag. Fyra spelare i laget, bl a passaren och Liberon, spelar i högsta serien i Danmark. Liberon är en av de bästa i Danmark. Övriga spelare spelar på Föröarna och är samspelta samt tränar mer än vad JIK-volley gör.
3. Åland För första gången någonsin under ett öspel har Åland mer än en spelare som spelar i högsta nationella serien. Oskar och jag spelar i Sollentuna i Elitserien i Sverige och Verneri spelar i Raision Loimu i högsta serien i Finland. Övriga spelare spelar med JIK. Detta räcker alltså ”på pappret” till tredje plats inför turneringen. Vi ska dock föra vårt yttersta för att se till att slutresultatet för vår del blir bättre än så.
Det ska bli skönt att turneringen börjar i kväll. Det blir alltid mycket väntande under ett öspel och vi är ju trots allt här för att tävla!