Tips på IKT i skolan – del 11

Länk till min nya sida om IKT i Skolan som uppdateras kontinuerligt: http://www.jlsu.se/ikt-i-skolan/

Läroplanen handlar om att vi ska bedöma elevernas kunskaper, inte enskilda faktakunskaper, och för att underlätta för eleverna att se och förstå samband och hur saker utvecklats över tid finns det en del hjälpmedel. I den här delen av Tips på IKT i skolan fokuserar jag på tidslinjer. Exempel på några ämnen där det är naturligt att jobba med tidslinjer:

Historia (Alla förstår varför tidslinjer fyller en funktion i historia)

Matematik för att visa hur matematiken utvecklats (i LGR-11 står det ”ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper om historiska sammanhang där viktiga begrepp och metoder i matematiken har utvecklats”)

NO (i LGR-11 står det ”eleverna ska få inblick i naturvetenskapens världsbild med evolutionsteorin som grund samt få perspektiv på hur den har utvecklats och vilken kulturell påverkan den haft”)

Samhällskunskap (i LGR-11 står det ”Politiska ideologier och hur skiljelinjerna i det svenska partiväsendet har utvecklats)

Språk visa hur språket utvecklats över tid eller hur språken särskiljts från varandra och varför vissa språk är nära släkt med varandra och andra inte är det

Jobbar du som lärare hittar du säkert ännu fler bra exempel på ämnen där man kan jobba med tidslinjer.

 

Exempel på olika program/sidor på nätet/appar som du och dina elever kan använda för att skapa tidslinjer (låt eleverna stå för skapandet – de tycker att undervisningen blir roligare, du får material som du kan använda i din undervisning i framtiden och du behöver inte lägga ner så mycket tid på förberedelser!)

Caperio Gapminder

Gapminder world (http://www.gapminder.org/world) Ett statistikverktyg där man kan göra jämförelser över tid mellan olika länder och inom en massa olika områden som är förbestämda (d v s det bygger på pålitlig befintlig statistik). Väldigt visuellt verktyg där man tydligt ser hur utvecklingen sker över tid. Går att ladda ner till PC/Mac och jobba med i offlineläge. Är på engelska. Har du inte testat verktyget så rekommenderar jag det starkt! 

 

MyHistro (www.myhistro.com/) Kräver att man skapar ett konto. Riktar sig mer mot privatpersoner, men det finns en EDU-version som innehåller skolanpassade tidslinjer och material. Jag har inte testat EDU-versionen. Berättelser illustrerade på en karta och via en tidslinje. Finns även som app, men tyvärr inte till iPad, utan endast till iPhone. Appen är gratis.

 

Capzles (http://www.capzles.com/) Kräver registrering. Är gratis. Visuellt sett den snyggaste tidslinjen. Bygger på att man lägger in bilder och filmer. Man kan lägga till bakgrundsmusik (så det blir lite mer som ett bildspel med musik), tagga innehålllet, välja om alla ska kunna se bildspelet, välja bakgrundsbild, lägga in blogginlägg etc.  Det finns topplistor, så man kan se hur andra gjort. Ligger lite i gränslandet mellan tidslinjer och presentationsverktyg.

 

Tiki-Toki (http://www.tiki-toki.com/) Kräver registrering. Finns i begränsad gratisversion där man kan skapa en tidslinje/konto. Edu-konto kostar 124 dollar/år och då ingår lärarlicens samt 50 elevkonton där varje elev kan skapa 5 tidslinjer.

 

Dipity (http://www.dipity.com/) Tidslinjer online,. Ett gratisverktyg (begränsat i gratisversionen; man kan skapa bara 3 tidslinjer på ett gratiskonto) där man kan länka bilder, video, sociala medier, ljud mm. Kräver att du skapar ett konto för att kunna skapa tidslinjer.

 

Preceden (http://www.preceden.com/) Kräver registrering. I gratisversionen kan man lägga in max 5 händelser/tidslinje. Vill man köpa tjänsten så kostar det 29 dollar i en engångsbetalning. Är textbaserat, d v s du kan inte lägga in bilder och filmer.

 

Readwritethink (http://www.readwritethink.org/files/resources/interactives/timeline/) Väldigt simpel tidslinje där man skriver i datum och en text, nästa datum, ny text osv. Enkelt att använda, men simpelt resultat då det bara är text. Finns som gratisapp och heter då RWT Timeline. 

 

Xtimeline (www.xtimeline.com) Ett gratisverktyg online (beta-version) som kräver att du skapar ett konto. Du kan skapa tidslinjer som innehåller bilder och videofilmer.

 

Timetoast (www.timetoast.com/) Ett gratisverktyg online som kräver att du skapar ett konto. Du kan skapa tidslinjer som innehåller bilder och länkar till texter.

 

Timeglider (http://timeglider.com) Finns i begränsad gratisversion, men man måste registrera sig och det är bara gratis för skolelever.  De lyfter själva fram sig med följande påstående ”som Gogle maps, men för tid”.

 

Timerime (http://timerime.com/) Ett gratisverktyg online som kräver att du skapar ett konto. Du kan skapa tidslinjer som innehåller bilder, videofilmer och länkar. Finns i edu-version som kostar €149 per år.

 

Timelinemaker (http://www.teach-nology.com/web_tools/materials/timelines/) Enkelt att använda, men resultatet blir ganska simpelt, så det lämpar sig för yngre barn. Man fyller i rutor och klickar på en knapp så får man en tidslinje.

 

Ourtimelines (http://www.ourtimelines.com/create_tl_2c.html) Textbaserat. Använder mycket olika starka färger, så det påminner lite om hemsidor när Internet inte var så gammalt. Texten kan vara länkar till andra sidor.

 

World History (http://www.hyperhistory.com/) En väggposter man kan beställa som innehåller en tidslinje med ofantligt mycket information inom historia. Är på engelska.

 

Conflict History (http://www.conflicthistory.com) Fungerar tyvärr inte sedan maj 2013, då sidan bygger på gammal webbteknik. De skriver att sidan kan komma att återuppstå med ny teknik i framtiden och om så är fallet verkar den vara värd att besöka. Visar konflikter i världen på en världskarta och på en tidslinje.

 

Appar (Jag har inte testat dessa appar, så du får gå till appstore och se om du tycker att de verkar bra eller inte)

Timeline Kostar 28 kr

Timeline Builder Kostar 38 kr

Timestream Kostar 38 kr

Timeline 3D Kostar 75 kr

Timeline Maker Kostar 38 kr

Ett par tidslinjer där man inte skapar själv, men som innehåller bra material (tyvärr på engelska):

Amerian revolution Interactive timeline – en app för iPad. Gratis.

Minds of modern mathematics – en gratisapp som är en tidslinje över matematikhistorien och de personer som varit betydelsefulla.

 

Länk till innehållsförteckningen för serien Tips på IKT i skolan:

https://johan1111.wordpress.com/2013/10/13/innehallsforteckning-over-bloggserien-tips-pa-ikt-i-skolan/

Annonser

Bedömning för lärande

Bedömning för lärande (bfl) baseras på 5 nyckelstrategier som Dylan Wiliams tagit fram:

  1. Tydliggöra mål och kriterier för framgång
  2. Skapa aktiviteter som synliggör lärandet
  3. Återkoppling som för lärandet framåt
  4. Aktivera eleverna som lärresurser för varandra
  5. Aktivera eleverna som ägare av sin egen kunskap

Mycket av det här tycker jag är väldigt bra. Jag är således inte någon motståndare av bfl, men jag tycker att det finns två saker som man behöver lyfta fram i det här sammanhanget som jag inte har sett så mycket diskussioner kring.

 

Den första saken jag vill lyfta fram är att modellen som beskrivs och som kallas bfl är egentligen en modell (nästan i a f) för hur man gör när man jobbar målstyrt, men använder inte de ord och begrepp som man egentligen borde göra. När det gäller det professionella språket i yrket och hur viktigt det är kommer jag att skriva ett eget blogginlägg om detta, så jag fördjupar inte den aspekten här och nu.

När man jobbar målstyrt (vilket vi gör i svensk grundskola sedan -94) är det i korthet (jag har skrivit ett antal blogginlägg om målstyrning tidigare för den som vill fördjupa sig; se länkar längst ner i texten) följande tre frågor som man alltid ska ställa sig:

  1. Var är jag? (en kartläggning av elevens/elevernas nuläge)
  2. Vart ska jag? (bestämma lämpliga mål/kunskapskrav för eleven/eleverna utifrån läroplanen)
  3. Vad är nästa steg för att komma närmare målet/kunskapskraven? (det är här det gäller att välja den bästa metoden (de bästa metoderna) för att få bästa möjliga resultat/inlärning)

Inom bfl blir det ett stort fokus på vad som är nästa steg och man ser formativ återkoppling som bästa lösningen för att lyckas. Jag skulle önska att man breddade sitt synsätt och även fick med de andra delarna som ingår i att jobba målstyrt.

 

Den andra saken jag vill lyfta fram är att man inom bfl lyfter fram formativ som något positivt och formativ som ses som lösningen till väldigt mycket i skolan samtidigt som ordet summativ fått en negativ klang och som ses som något dåligt. Både formativ och summativ är i sig själva neutrala begrepp (d v s varken positiva eller negativa) som ska användas på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Det går inte att välja det ena för att man tycker det är bra och strunta i det andra för att man tycker det är dåligt. I målstyrt arbete ingår bägge och det viktiga är att förstå modellen så man vet när man ska jobba med summativa metoder/arbetssätt och när man ska jobba med formativa metoder/arbetssätt.

Det som bfl lägger fokus på som jag tycker är riktigt bra är att återkoppling är effektivt om det ges just när något inträffar, något som man länge insett inom idrotten (gå och titta på en idrottsträning och se hur mycket feedback som ges under träningen och hur lite som ges i efterskott. I princip ingen feedback ges 1-2 veckor senare, ty man vet att då ger den i princip ingen effekt). Detta kan skolan lära sig av (även om jag vet att det inte är lätta för en lärare att hinna med att ge feedback till alla elever under lektionerna och då är andra metoder som lyfts fram, t ex kamratbedömning, bra hjälpmedel). Som många lärare gjort tidigare att man samlar in skriftliga prov, rättar dem hemma och lämnar tillbaka dem 1-2 veckor senare är en ineffektiv metod.

 

Om jag tittar på metodens fem steg så tycker jag:

1. Det är bra med tydliga mål och kriterier (något som tyvärr försvåras av hur man skrivit kunskapskraven i LGR-11). Tyvärr är det inte så många som jobbar i skolan som är duktiga på att jobba målstyrt och därför är det än viktigare att använda rätt terminologi så att de som jobbar i skolan blir bättre på målstyrt arbete.

2.  Att synliggöra lärandet är bra, då skolans uppdrag är att eleverna utvecklas och att synliggöra lärandet är en viktig del av att säkerställa att alla elever utvecklas. Här tycker jag Hatties forskning fyller ett viktigt syfte, nämligen att visa på att utvecklingen kan gå snabbare eller långsammare beroende på vilka metoder/arbetssätt som lärare väljer och att lärare genom att bli medvetna om detta och synliggöra lärandet även kan göra eleverna medvetna om detta.

3. Återkoppling till eleverna är otroligt viktigt. Här fyller både summativ och formativ viktiga funktioner, men de ska användas med rätt syfte och vid rätt tillfälle, något som inte varit fallet tidigare. Jag förstår att ordet summativ just nu har en negativ klang, då det ”missbrukats” i svensk skola i många år, då skriftliga summativa prov och inlämningar varit överrepresenterade i många klassrum och dessa skriftliga prov/inlämningar haft mer fokus på att summera elevernas kunskaper än att vara en naturlig del av en inlärningsprocess.

4. Aktivera eleverna som lärresurser för varandra är ett bra sätt att komma bort från läromedelsberoendet som finns i många klassrum fortfarande. Det är inte läroboken som är vårt styrdokument! Att lära tillsammans är ofta ett roligare sätt att lära sig saker (men inte alltid). Att variera undervisningen och att välja rätt metod(er) vid rätt tillfälle är alltid det bästa sättet att bli framgångsrik som lärare.

5. Aktivera elever som ägare av sin egen lärprocess är något som borde vara självklart, men i många klassrum i Sverige idag är det läraren som tar ett väldigt stort ansvar för elevernas inlärning och det är inte hållbart och leder inte till så bra resultat som vi skulle kunna få i skolan. Därför är det viktigt att eleverna tränas i att ta eget ansvar för sin inlärning och att eleven lär ut till någon annan (klasskamrat eller yngre elever) är en väldigt bra metod att nå ännu längre för eleven.

Det som jag tycker är en av de bästa sakerna med bfl är att man har många olika metoder för att lyckas med ovanstående och som jag skrev i ett tidigare blogginlägg om flippad undervisning (https://johan1111.wordpress.com/2013/11/17/flippad-undervisning/) så är det de lärare som förfogar över flest olika metoder och som är skickliga på att använda rätt metod vid rätt tillfälle (på samma sätt som en hantverkare väljer rätt verktyg vid rätt tillfällen) som lyckas bäst med sin undervisning och elevernas lärande. Därför är det alltid bra att lära sig fler nya metoder/arbetssätt!

 

Länkar till mina tidigare blogginlägg om målstyrning:

https://johan1111.wordpress.com/2013/04/27/det-storsta-problemet-i-svensk-skola-idag-ar-ett-osynligt-problem/

https://johan1111.wordpress.com/2013/08/10/malstyrning-i-skolan-hur-gor-man/

https://johan1111.wordpress.com/2013/08/21/malstyrning-i-skolan-hur-gor-man-del-2/

https://johan1111.wordpress.com/2013/08/28/10-hinder-for-att-jobba-malstyrt-i-skolan/

Tips på IKT i skolan del 10

Länk till min nya sida om IKT i Skolan som uppdateras kontinuerligt: http://www.jlsu.se/ikt-i-skolan/

Nedanstående text är från när Plotagon var i Beta-stadie, vilket det inte längre är.

Det här inlägget kommer till skillnad från tidigare inte att ha ett tema, utan det kommer istället att handla om ett enda program, nämligen Plotagon. Det finns inte så många program i stil med detta, men jag skulle tro att det kommer fler så småningom. I Plotagon skapar man animerade filmer genom att skapa en storyboard. Denna skapar du i sin tur genom att klicka på alternativ samt genom att skriva dialogen för vad du vill att karaktärerna ska säga. Tyvärr finns inte svenska som ett alternativ, så det är engelska som gäller. Det är däremot väldigt enkelt att använda programmet och filmen som är mitt exempel nedan skapar man på max 5 minuter.

Ett exempel på en film som jag skapat m h a Plotagon ser du här:

Exempel på film skapad i Plotagon (öppnas i nytt fönster)

 

Plotagon är ett program som är gratis till Mac/PC. Se https://plotagon.com för nerladdning. Det som är viktigt att känna till när du laddar ner programmet är att du får inte med några miljöer, utan när du öppnar programmet första gången måste du välje ”store” (uppe till höger) och ladda hem paketet som heter City (vilket är gratis). Övriga miljöer kostar 10 dollar.

Plotagon arbetsyta

Välj sedan new movie och döp den till vad du vill. Klicka sedan på det lilla i:et nere i högra hörnet av ditt filmprojekt. Välj open i menyn som kommer fram.

Plotagon meny

Nu får du upp din arbetsyta.

Plotagon scene

Klick på scene (1). Nu får du upp möjligheten att välja miljö (scene) samt person (character) som ska vara med.

Klicka på SCENE (2) (som är blåfärgat) i din storyboard. Då får du möjlighet att välja mellan de sex olika miljöer som ingår i citypaketet. När du valt en miljö kommer den upp i fönstret till höger. Här ser du hur din film kommer att se ut.

Plotagon scene 6 alternativ

Sedan klickar du på Character och då får du upp de fem olika personer som du kan använda i din film. Välj en. Du kan lägga till fler personer i din film senare.

Plotagon character

Klicka på location och välj var du vill att personen du valt ska stå.

Plotagon location 2

Genom att klicka på huvudet till höger med ett + bredvid lägger du till fler personer.

 

Genom att klicka på pratbubblan (dialogue) kan du välja om personen som pratar ska vara glad/ledsen etc samt skriva vad du vill att personen ska säga. Tyvärr låter det inte bra om man försöker få dem att prata svenska så det är engelska som gäller.

 

Fortsätt att lägga till dialoger, rörelser, musik och annat som du vill ha med i din film.

När du är klar klickar du på Share längst ner till höger. Välj share movie. Du kan välja om du vill ladda upp den till youtube eller bara till Plotagons hemsida. Du får sedan en länk (i stil med den jag la in i början av detta blogginlägg) där du hittar din färdiga film.

Eftersom det är otroligt enkelt att skapa filmer som ser förhållandevis bra ut är jag övertygad om att elever skulle uppskatta att få använda Plotagon i undervisningen. Då programmet är lätt att lära sig går det inte åt en massa ”spilltid” innan man kan komma igång och börja producera.  Att ladda ner programmet tar dock en stund då det är en ganska stor fil som ska hämtas hem.

Lycka till med filmskapandet!

 

Länk till innehållsförteckningen för serien Tips på IKT i skolan:

https://johan1111.wordpress.com/2013/10/13/innehallsforteckning-over-bloggserien-tips-pa-ikt-i-skolan/

Flippad undervisning

Att ”flippa undervisningen” har blivit populärt på sistone. Jon Bergmann är en frontfigur för modellen internationellt och i Sverige syns ett stort intresse t ex genom att gruppen ”Flippa klassrummet” som Karin Brånebäck startat på Facebook har över 5700 medlemmar.

Som jag ser det är alla metoder beroende av några olika saker och dessa avgör om en metod är bra eller inte. I korthet kan man säga att en metod som används på rätt sätt vid rätt tillfälle är en bra metod (just då) och en metod som används vid fel tillfälle och/eller på fel sätt är en dålig metod (just då). Det innebär att en metod som är bra vid ett tillfälle kan vara dålig vid ett annat tillfälle och tvärtom.

Ju fler metoder en lärare förfogar över, desto bättre lärare har man förutsättningar att vara. Därför är det alltid bra när lärare lär sig en eller flera nya metoder. Det jag däremot har synpunkter på är att många som förespråkar flippad undervisning börjar med att bestämma vilken metod man ska använda. Som jag ser det så är det ALDRIG rätt att börja med att välja metod (oberoende av vilken metod man väljer). Nedan ska jag utveckla detta resonemang.

När man jobbar målstyrt (vilket vi gör i svensk grundskola sedan -94) är det i korthet (jag har skrivit ett antal blogginlägg om målstyrning tidigare för den som vill fördjupa sig) följande tre frågor som man alltid ska ställa sig:

  1. Var är jag? (en kartläggning av elevens/elevernas nuläge)
  2. Vart ska jag? (bestämma lämpliga mål/kunskapskrav för eleven/eleverna utifrån läroplanen)
  3. Vad är nästa steg för att komma närmare målet/kunskapskraven? (det är här det gäller att välja den bästa metoden (de bästa metoderna) för att få bästa möjliga resultat/inlärning)

Det jag beskriver i början om att man inte ska välja metod först betyder alltså att man inte får hoppa över steg 1 och 2  i modellen ovan. En lärare som är duktig och som undervisat eleverna länge har god kunskap om var eleverna befinner sig och vart de ska, men en lärare som inte haft sina elever länge eller som är oskicklig hamnar i problem om man inte gör ett bra jobb med fråga 1 och 2.

 

Jag försöker nedan konkretisera hur olika metoder förhåller sig till varandra:

3 metoder blogg

Jag tror att alla håller med om att det inte ser ut som i bilden ovan, d v s att om man jämför 3 olika metoder så skulle alla 3 ge exakt samma sämsta tänkbara resultat (det jag kallar oskicklig lärare i bilden ovan) eller samma bästa tänkbara resultat (det jag kallar skicklig lärare i bilden ovan). Det som jag däremot är övertygad om att vi kan vara överens om är att en metod kan ge ett bättre eller sämre resultat och detta beror bl a på lärarens skicklighet, lärarens erfarenhet, lärarens vana att använda just den metoden m m. Jag hävdar därför att det i verkligheten ser ut som i bilden nedan:

 

3 Metoder blogg resultat

I fallet ovan så kommer en skicklig lärare som väljer metod 1 att få ett bättre resultat än en oskicklig lärare som väljer metod 2, men om den skicklige läraren istället valde metod 2 skulle den få ett ännu bättre resultat. Bilden ovan visar också att den oskicklige läraren som väljer metod 3 kommer att nå ett bättre resultat än en skicklig lärare som väljer metod 1 eller metod 2.

Rent teoretiskt är det inte svårt att förstå resonemanget, men att veta vilken metod som är bättre eller sämre i praktiken är svårare. Här kan vi ta hjälp av forskning som kan hjälpa till att visa på metoder som ger bra resultat respektive dåliga resultat. Här vill jag dock lägga in en allmän varning: Det är svårt att forska på enskilda faktorer i klassrummet/undervisningen (eftersom det är så många faktorer som spelar in i klassrumsmiljö och det är svårt att isolera en enda faktor), läs därför inte forskningen som en absolut sanning, utan som en hjälp att sortera bättre och sämre metoder. Däremot så visar bilden ovan att metoder som forskning visat är bra är bättre att använda än den effekt som ”beprövad erfarenhet” ger på sämre metoder.

 

Min slutsats utifrån mitt resonemang hittills blir alltså:

Det har aldrig funnits en metod som alltid är den bästa i skolan och det kommer aldrig att finnas det heller. Att variera undervisningen och välja rätt metod vid rätt tillfälle skapar den bästa möjliga undervisningen. Det är inte lätt att veta vilken metod som är den bästa vid ett specifikt tillfälle, men ju bättre du känner eleverna, desto bättre ämneskunskaper du har, desto bättre du förstår och kan läroplanen och desto fler metoder du känner till, desto större möjlighet har du att göra bra val av metod/metoder. Därför är det alltid bra att lära sig fler metoder, men börja aldrig med att bestämma vilken metod du ska använda, utan välj den metod som du tror är bäst i den specifika undervisningssituationen!

 

En slutlig reflektion om flippad undervisning:

Vad händer om alla lärare i alla ämnen flippar undervisningen? En högstadieelev kan ha 5-6 ämnen på en dag. Då kan det bli 5-6 filmer som eleven ska titta på. Om varje film är 10 minuter och eleven vill se varje film 2-3 gånger (för att få en god förståelse) blir det 100-180 minuters filmtittande hemma…

Myter som berör skolan på något sätt

Det finns gott om myter i dagens samhälle. Ordet ”myt” kommer från grekiskans ”mythos” och betyder ”berättelse”. Ordet myt används idag med betydelsen att det är en berättelse som är påhittad eller som innehåller lögner. Dessa lögner kan antingen vara medvetna eller baserade på okunskap, d v s man vet inte hur det egentligen fungerar så därför tror man att det är sant.

När en myt väl spridits är det ofta svårt att bli av med den, utan ju fler gånger som ett budskap förmedlas, desto mer av en sanning blir det, särskilt om det är någon med pondus som framför budskapet.  Många myter frodas och mår bra därför att föräldrar berättar dem för sina barn och barnen tror självklart på det som föräldrarna berättar.

Det är viktigt att vi i skolan är medvetna om dessa myter och inte hjälper till att sprida dem, utan kan vara en motpol som hjälper till att beskriva hur saker faktiskt fungerar och om det som eleverna snappar upp är sant eller inte. Källkritik blir en naturlig del i detta arbete.

 

Jag kommer att skriva detta blogginlägg över en längre tid och fylla på med nya myter allteftersom. Jag lägger ut myterna via twitter och i blogginlägget skriver jag lite utförligare samt hänvisar till länkar för de som är intresserade av att fördjupa sig mer i en speciell myt.

Jag kommer att använda ordet myt i en ganska vid bemärkelse, då jag har fokus på sådant som är relevant för oss i skolan och en del myter passar inte automatiskt in under den definitionen.

 

Myt 1: Vi använder bara 10% av hjärnans kapacitet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ten_percent_of_brain_myth

En mänsklig hjärna har i storleksordningen hundratusen miljarder (100 000 000 000 000) d v s 1012 neuroner (nervceller). Varje nervcell kan kommunicera med ca 10 000 (105) andra nervceller. Det innebär att hjärnan har en möjlighet att skicka signaler på upp till 1012 x 105 = 1017 olika sätt varje sekund.

Källa: http://www.human-memory.net/brain_neurons.html

I hjärnan finns olika centrum som har huvudansvar för olika typer av input. Det finns ett centrum som alla synintryck skickas till för bearbetning innan informationen skickas vidare till andra delar av hjärnan. På samma sätt finns ett centrum som tar emot alla hörsel-, känsel- och andra typer av intryck som hjärnan bombarderas med hela tiden. Det som vi vet idag är att alla delar av hjärnan är aktiva, men vid olika tillfällen.

Genom att träna vissa saker stärks vissa nervsignaler/banor och genom att inte träna andra saker förtvinar andra nervsignaler/banor som inte längre behövs. Det är ungefär som att gå en stig i skogen. innan det blir en stig är det besvärligt att ta sig fram, men när stigen trampats upp är det lättare att ta sig fram. Slutar man använda stigen växer den igen på nytt. Nervsignalerna blir effektivare i de nervbanor som används mycket (bl a genom effektivare myelinisering (d v s det bildas fettlager runt som gör att nervsignalerna kan färdas snabbare och att det är mindre risk att de inte når rätt mottagare)). Här jämför man ofta hjärnan med kroppens muskler. Genom att träna dem blir de bättre (mer funktionella) och genom att inte träna dem blir de sämre (mindre funktionella).

Intressant i sammanhanget är jämförelsen mellan hur mycket information en persons hjärna på 1800-talet fick ta emot och hur mycket information en persons hjärna får ta emot idag med det stora informationsflöde som vi befinner oss i. Det finns en berättelse om att en dagstidnings söndagsbilaga idag innehåller ungefär lika mycket olika information som en person på 1800-talet fick ta emot under hela sitt liv. Om det är en myt eller inte vet jag inte , men det är ingen tvekan om att dagens hjärnor tar emot och bearbetar många 1000 gånger mer information jämfört med för 150 år sedan. Skulle vi använd bara 10% av hjärnan skulle detta ställa till det rätt mycket med den informationsökning som har hänt sedan 1800-talet (med en explosion av mängden data/information som produceras de senaste 10 åren). Vår hjärna har ju inte förändrats märkbart de senaste 150 åren.

 

Myt 2: Den vänstra hjärnhalvan är rationell och den högra hjärnhalvan kreativ

Som jag skrev under myt 1 ovan så finns det i olika områden i hjärnan som har olika fokus, d v s t ex finns det ett område som är kopplat till språk, ett som är kopplat till synintryck etc, men det sker hela tiden ett komplext samspel mellan nervcellerna i hjärnan och mellan de bägge hjärnhalvorna. De koplingar som används mer förstärks och de som inte används förtvinar. Däremot finns det inget som tyder på att den ena hjärnhalvan skulle dominera över den andra.

Källor:

http://www.epochtimes.se/articles/2013/08/19/25644.html

http://www.helsinki.fi/kreativ/2009/11/03/myter-om-hjaernan

 

Myt 3: Vår hjärna klarar av ”multi-tasking”.

Stämmer tyvärr inte även om vi gärna vill tro det. Hjärnan hoppar fram och tillbaka mellan uppgifterna istället, vilket ger en försämrad kapacitet.

Källa: http://www.sciencemag.org/content/328/5976/360.abstract

 

Myt 4: Vi har en väldigt begränsad kapacitet när det gäller att komma ihåg saker

Alla känner igen sig när det t ex gäller att memorera ett mobilnummer….var det 0739-153 xxx eller 0739-135 xxx?

Det finns framförallt två saker som spelar in. Det ena är vårt korttidsminne som är väldigt begränsat, både när det gäller hur mycket info som vi kan komma ihåg och hur länge vi kan hålla något i korttidsminnet. Undersökningar visar att de flesta klarar att håll 5-9 siffror/bokstäver i korttidsminnet och det kan vi göra mellan 15 och 30 sekunder. Efter det måste informationen överföras till långtidsminnet eller glömmas bort. Ett normalt mobilnummer i Sverige innehåller 10 siffror och ligger därför bortom vad de flesta klarar av att komma ihåg. Den andra faktorn som spelar in är att vi aldrig fått lära oss någon välfungerande teknik för hur man gör när man memorerar saker och ting (att rabbla saker om och om igen är en teknik, men inte en välfungerande teknik). Det finns tekniker som gör att vi kan minnas många gånger fler saker än vad de allra flesta klarar av och att vi dessutom kan bestämma hur länge vi ska komma ihåg informationen. Med tanke på hur mycket memorering den svenska skolan innehållit genom åren är det anmärkningsvärt att man inte lärt ut dessa tekniker till eleverna.

För den som vill fördjupa sig inom området kan man börja med att besöka Mattias Ribbings hemsida( http://www.mattiasribbing.se) för mer info. Mattias är mångfaldig svensk mästare inom området och han har skrivit böcker som lär ut teknikerna.

När man tävlar i minne så ska man bl a memorera korten i en kortlek, något som inte är funktionellt i verkligheten, men som visar på vilken kapacitet som finns om vi tränar minnesteknik. Många som tävlar klarar av att memorera 52 spelkort eller mer och sedan återberätta dem i rätt ordning. Testa själv och se hur många spelkort du kan memorera ;o)

 

Myt 5 Alla har olika lärstilar, d v s en del lär sig bäst genom synintryck, en del genom att lyssna etc.

Det finns en poäng i att alla människor är olika individer och därför finns det inte en metod som är den bästa för alla, men det är inte heller så att vår inlärning kan reduceras till en enda faktor, utan forskning har visat att det är ett 20-tal faktorer som spelar in. Eftersom det inte finns en metod som är den bästa  så gäller det att variera sin undervisning för att bli en så bra lärare som möjligt.

I den första länken nedan har man tron att vi är ”vänsterhjärnor” eller ”högerhjärnor”, något som jag skrivit om i myt 2 ovan. Jag tar med länken för att visa hur utbredda dessa myter är.

http://www.skolvarlden.se/artiklar/fler-larstilar-behovs   

http://steve-wheeler.blogspot.co.uk/2011/11/convenient-untruth.html?m=1

http://www.frontiersin.org/Educational_Psychology/10.3389/fpsyg.2012.00429/full

 

Myt 6 Lärarna i den svenska skolan har den formella utbildning de borde ha

Det är bara i ett ämne (engelska) som över 50% av lärarna på högstadiet hade pedagogisk högskoleexamen och tillräcklig utbildning i det ämne men undervisade i läsåret 2011/2012. Se länken nedan för alla ämnen (utom SVA som skolverket av någon anledning inte tagit med).

https://johan1111.wordpress.com/2013/12/06/pisa-resultaten/

Tips på IKT i skolan – del 9

Länk till min nya sida om IKT i Skolan som uppdateras kontinuerligt: http://www.jlsu.se/ikt-i-skolan/

Del 9 i serien Tips på IKT i skolan handlar om kodning (d v s programmering). I flera länder har man just nu diskussioner om man ska införa detta som ett skolämne. Att koda har nära anknytning till både språk och matematik. Språk har en logisk uppbyggnad (viss mer och andra har fler undantag från logiken) och lär man sig uppbyggnaden och de regler som styr den så är det lättare att lära sig andra språk (det är en delförklaring till att det blir lättare och lättare att lära sig andra språk ju fler du kan från tidigare). Kopplingen med matematik handlar både om logik och problemlösning. Att koda är mycket problemlösning och då skaffar men sig strategier för detta. Dessa strategier är användbara även i andra situationer.

Då jag inte jobbar som lärare längre har jag inte testa nedanstående tips i klassrumssituation, men jag skulle testa dem om jag började jobba som lärare igen.

 

Appar

Hakitzu logo 200

 

Hakitzu Elite – en app som kombinerar programmering och dataspel. Företaget som gjort appen heter kuatostudios (www.kuatostudios.com) och jag hoppas verkligen att de kommer att släppa fler produkter. Jag anser att de hittat ett framgångskoncept och det här är en av mina favoritappar alla kategorier! Det går ut på att du som spelare har två robotar som du kontrollerar genom att programmera vad de ska göra. Spelplanen är lite i stil med ett schackbräde, d v s det finns rutor som du kan förflytta dig mellan och på vissa rutor finns skydd. Målet är att ta sig till andra sidan spelplanen och förstöra motståndarens bas. Motståndaren ska göra detsamma, d v s ta sig till din bas och förstöra den. Robotarna har vapen, så det blir en strider mellan robotarna. Man kan ställa in vilka typer av vapen robotarna ska ha. Spelet är omgångsbaserat, min tur, din tur, min tur osv, vilket gör att det passar perfekt i klassrummet (när jag är klar säger jag till dig att det är din tur osv).

 

Cargo bot logo 216

 

Cargo Bot En gratisapp som går ut på att du ska programmera en robot som utför arbete åt dig. En bra app som gör att man kommer in i tänket. Det är ”dra och släpp”, så det krävs inte några förkunskaper. Passar både yngre och äldre elever.

 

 

 

Blocksworld logo 500

Blocksworld ”visuell programmering” skulle jag kalla det för. Man bygger med legoliknande delar och ska sätta samman dem på ett visst sätt (i byggsatsdelen). När man lärt sig tankesättet kan man bygga fritt. Det är lite som att Lego möter Minecraft med en dos av programmering. En bra app för yngre barn att komma in i tänket utan att behöva programmera. Underhållande även för äldre. En film som visar vad man kan göra och hur det ser ut: http://www.youtube.com/watch?v=89QiP3KV6ZQ

 

 

 

Robo logic 512

 

Robo Logic 2 HD Finns en gratisversion och en fullversion som kostar 15 kr. Går ut på attt man ska programmera en robot. Appen är lätt att använda och är därför lämplig för barn från låg ålder. Instruktionerna är på engelska.

 

 

 

 

kodable logo 242

 

Kodable Pro Finns även i en begränsad gratisversion som heter Kodable. Genom ”dra och släpp” ska man få figurerna att ta sig igenom en bana. Passar yngre barn och är en inkörsport att komma in i programmeringstänk utan att behöva koda.

 

 

 

 

Hopscotch logo 200

 

Hopscotch HD En gratisapp för yngre barn som också bygger på ”dra och släpp”. Man kontrollerar rörelsen hos en figur som kan röra sig helt fritt. I appen har man även med ”ändra x med” och ”ändra y med”, så det kan vara ett bra sätt att tidigt introducera variabler i matematiken. Eftersom det inte är någon kodning, utan ”dra och släpp” är det lätt för eleverna att lära sig.

 

 

 

Move the turtle logo 175

 

Move the turtle En app som jag inte testat. Den kostar 22 kr och det går ut på att bestämma hur sköldpaddan ska röra sig på en gräsmatta.  

 

 

 

Program och tjänster på nätet

Scratch http://scratch.mit.edu/ Liksom en del av apparna jag beskrivit så handlar det om att ”dra och släppa” block för att styra vad som ska hända. Det finns en sektion för lärare.

Snap http://snap.berkeley.edu/ En fortsättnig på Scratch (se ovan). Fungerar på samma sätt (”build your own blocks”). Använder Java och körs i webbläsaren.

Blockly https://code.google.com/p/blockly/  Googles version av Scratch. Fungerar även på iPad.

Tynker www.tynker.com/ Påminner om Scratch och Snap. Körs i webbläsaren. De lyfter fram att det är skapat för skolbruk. Finns en funktion där läraren får en sammanställning över vad eleverna klarat av. Finns en begränsad gratisversion (standard) och en betalversion (premium).

Codeacademy www.codecademy.com/ En onlinetjänst att lära sig programmera. MAn skapar ett konto, men man kan testa först hur det funkar.

Hackety Hack http://hackety.com/ Programmering genom att koda själv. Man laddar ner ett program. Det finns länkar till hjälpfunktioner. Är man ovan mad datorer ska man nog testa ett annat verktyg först innan man testar detta.

Kids Ruby http://kidsruby.com/ Här handlar det precis som i Hackety Hack om att lära sig programmering genom att koda, med hjälp av hjälpfunktioner. Man har ett tudelat fönster där kodningen sker på ena halvan och på den andra kan man se resultatet. Finns för både windows och mac. Man laddar ner programmet.

Mats Rörbecker har gjort en guide på svenska för hur man programmerar i Ruby. Du hittar den här: http://rorbecker.com/spelskola/

Code Monster www.crunchzilla.com/code-monster En onlinetjänst för yngre barn. Är på engelska.

Kojo http://www.kogics.net/kojo En mer avancerad tjänst som trots detta är lättanvänd. Har prövats av andra på lågstadiet med gott resultat. Kan användas både online och genom att ladda ner. Är open source, d v s gratis.

Kodu www.kodugamelab.com/ Skapa egna spel. Har högre tröskel än många av de andra tjänsterna. De som är vana med minecraft har lättare att komma in i tänket, då det handlar om att skapa världar.

 

Kurser och utbildning i programmering

w3schools.com http://www.w3schools.com/ Massor av kurser i programmering. Man kan även söka på hur man använder vissa begrepp i kodning och få exempel till svar.

Udacity https://www.udacity.com/ Gratis interaktiva kurser på nätet. högskole/universitetsnivå. Kräver registrering.

Coursera https://www.coursera.org/ Kurser online, bl a programmering

Apple Developer https://developer.apple.com/ För de som vill programmera för Mac, iPad och iPhone.

Android Developer http://developer.android.com/index.html För de som vill programmera för Android.

Google Developer https://developers.google.com/ För de som vill programmera för Google (t ex chrome appar)

Microsoft Developer http://msdn.microsoft.com/sv-se/ För den som är intresserad av programmering av Microsofts produkter

 

Länk till innehållsförteckningen för serien Tips på IKT i skolan:

https://johan1111.wordpress.com/2013/10/13/innehallsforteckning-over-bloggserien-tips-pa-ikt-i-skolan/

Kritik och formativ feedback i undervisningen del 2

Mitt blogginlägg med länken till filmen ”critique and feedback – the story of austin’s butterfly – Ron Berger” (http://www.youtube.com/watch?v=hqh1MRWZjms) har delats över 550 gånger på bara några dagar. Kul att så många i skolsverige tagit del av den fantastiska filmen. I förra inlägget skrev jag ingen text, då jag tyckte att filmen talade för sig själv, men nedan ska jag ”knyta ihop säcken” när det gäller målstyrning, metoder och feedback utifrån filmen.

På sociala medier pratas det mycket om olika metoder i undervisningen, t ex bfl (bedömning för lärande), flippad undervisning (d v s att eleverna tittar på inspelade filmer hemma innan lektionen och att så lite som möjligt av lektionstiden används till genomgångar (d v s envägskommunikation från läraren till eleverna), läxors vara eller inte vara etc.

 

Istället för att diskutera dessa detaljfrågor måste vi i skolsverige lyfta blicken och titta på helheten. Det kommer aldrig att finnas en enskild metod som är den bästa och som fungerar i alla lägen och för alla elever. Framgångsreceptet för att vara eller bli en skicklig lärare är att variera sin undervisning och att situationsanpassa metoden (eller metoderna) som väljs utifrån klassen/gruppen/eleverna beroende på vilka mål som ska uppnås och var gruppen befinner sig just nu. En lärare måste alltså känna till många olika metoder (och här kan diskussionerna om olika metoder fylla ett bra syfte) samt vara duktig på att veta vilken av metoderna som passar bäst i olika situationer. Börja alltså inte med att välja en metod! 

 

Jag har tidigare skrivit ett antal blogginlägg som handlar om hur man jobbar målstyrt (ja, vi har en målstyrd grundskola sedan 1994!) och att det är konstigt att det inte ingår i lärarutbildningen att få lära sig hur man gör när man jobbar målstyrt. Alla lärare i Sverige förväntas alltså kunna jobba målstyrt samt kunna lära ut till eleverna hur man gör när man jobbar målstyrt (eftersom eleverna ska ta ett ökat eget ansvar för sin inlärning med ökad ålder). Jag förstår inte hur detta ska kunna vara möjligt om inte lärarna får kompetensutbildning i hur man gör när man jobbar målstyrt och/eller får lära sig det på lärarutbildningen. Det borde vara en självklarhet att det läggs in kurser om målstyrning i alla lärarutbildningar (vilket det inte har gjorts trots att vi haft en målstyrd skola i nästan 20 år….)! Oberoende om man tycker om att jobba målstyrt eller inte så ingår det i läraruppdraget. Att då lämna över allt ansvar när det gäller att jobba målstyrt till den enskilda läraren känns varken seriöst eller rättvist.

 

Intressant i sammanhanget är att i rektorsutbildningen finns det en sådan kurs. Det är väl bra, men det är ju alla lärare som behöver den kunskapen/förmågan! Det finns en rektor och något tiotal eller många tiotal lärare på varje skola, så jag tycker att man tänkt fel när det är rektorerna som är målgruppen för kursen. Lägg in kursen om målstyrning i lärarutbildningen istället! Ett tydligt exempel på ett systemfel.

 

Photo 2013-08-15 17 11 46

Illustration: Kajsa Gemwall

Länkar till mina tidigare blogginlägg om målstyrning:

https://johan1111.wordpress.com/2013/04/27/det-storsta-problemet-i-svensk-skola-idag-ar-ett-osynligt-problem/

https://johan1111.wordpress.com/2013/08/10/malstyrning-i-skolan-hur-gor-man/

https://johan1111.wordpress.com/2013/08/21/malstyrning-i-skolan-hur-gor-man-del-2/

https://johan1111.wordpress.com/2013/08/28/10-hinder-for-att-jobba-malstyrt-i-skolan/

Om jag ger ett konkret exempel på hur planeringen av undervisningen borde gå till så skulle det se ut ungefär så här:

Lärarna (som undervisar i klassen) bestämmer vilken förmåga/vilka förmågor (de som är gemensamma i flera ämnen) som man ska fokusera på i undervisningen (de förmågor som finns bara i ett ämne blir självklart en del av planeringen i det ämnet; källkritik finns i historia, svenska och SVA, men är värdefullt även i andra ämnen). Vi tar som ett exempel att man vill fokusera på källkritik, d v s att eleverna ska öka sin kvalitet när det gäller att kunna jobba källkritiskt. Då är det långsiktiga målet klart, d v s ökad kvalitet vad gäller källkritik. Nästa steg blir att inventera elevernas nuläge när det gäller källkritik (både på grupp och individnivå). Efter det diskuterar lärare och elever nuläget samt målet och tillsammans kommer man fram till lämpliga arbetssätt/metoder, lämpligt centralt innehåll där man kan öva sin förmåga att jobba källkritiskt samt lämpliga delmål på vägen till det långsiktiga målet (självklart är det läraren som bestämmer metoder och centralt innehåll om man inte har en samsyn i klassen). I diskussionen tar man självklart med bedömningsmatriserna från läroplanen.

 

Detta betyder i praktiken att källkritik inte är något mål som kan ”kryssas” av efter en eller ett par lektioner där man jobbat med källkritik. Källkritik måste istället integreras i undervisningen så att man ”hela tiden” arbetar källkritiskt. En som verkar ha lyckats bra med detta är Håkan Glimhage:

http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan/kallkritik/sa-gor-andra/so-1.209283

 

Om jag analyserar filmen ”the story of Austin’s butterfly” som jag länkade till i mitt förra blogginlägg (se http://www.youtube.com/watch?v=hqh1MRWZjms om du inte sett filmen tidigare) så lyfter man i filmen fram följande delar:

– Eleven gör flera utkast. Mellan varje utkast får eleven feedback (feedforward) för att till varje nytt utkast göra en bild med högre kvalitet (= nå närmare målet för varje utkast)

– Man jobbar med kamratbedömning som en metod att höja kvaliteten på bilden (d v s elevens arbete) samt för att synliggöra lärandeprocessen.

Eleverna ger varandra ”kritik”, men inte på ett negativt sätt-

– Man har ett tydligt mål

– Man synliggör målet, d v s man jobbar med förebildsarbete

– Man har tydliga delmål (form och färg i det här fallet)

– Man jobbar med en dialog mellan lärare och elever samt mellan eleverna (inte envägskommunikation)

– Det finns inte ett rätt svar som läraren sitter på, utan eleverna är de som kommer med förslagen på förbättringar

– Eleverna fungerar som en ”kritikgrupp” på ett positivt sätt

– Man har fokus på det som går att förbättra (= höjd kvalitet är målet)

– Man är tydlig med att det finns olika sorters råd/feedback och att det är bra med konkreta och specifika råd (”shape of the wings and pattern of the wings”)

– Läraren har återkopplande frågor som belyser den feedback som eleverna gav tidigare och om eleven som gjort ett nytt utkast tagit till sig råden? (”han lyssnade och förbättrade”)

– Man lyfter fram förbättringarna från ett utkast till nästa

– Läraren pratar om hur mycket framsteg eleven gjort. Fokus på framstegen (”progress”), inte slutprodukten.

– Läraren lyfter fram hur viktigt det är att feedback ges på rätt sätt, då det är den hjälp som eleven får för att förbättra nästa utkast.

 

Alla dessa delmoment som läraren jobbar med på ett fantastiskt sätt i filmen passar som ”handen i handsken” när det gäller att jobba målstyrt som jag ser det. En del lärare är oroliga för att eleverna inte ska få med sig det centrala innehållet om man jobbar på det här sättet, men jag är övertygad om motsatsen, d v s att plötsligt betyder det centrala innehållet mycket mer än något som man ska lära sig för nästa prov. Jag har dessutom svårt att tro att elever som har ett skolämne i 9 år (vilket är ganska många timmar i respektive skolämne) inte ska snappa upp en hel del centralt innnehåll (jag har själv för övrigt glömt mycket av det centrala innehållet i de ämnen som jag inte var så intresserad av i skolan eftersom det var mycket ”korvstoppning när jag gick i skolan). Om de inte gör det så beror det nog snarare på att undervisningen inte lyckas med att engagera eleverna. Följer man målstyrningsmodellen och får med eleverna i planeringen av undervisningen har man alla möjligheter att skapa en undervisning som engagerar eleverna och där fokus hamnar på att eleverna ska utvecklas, vilket  är en positiv ingång till lärande och att lärande är lustfyllt istället för att skolan handlar om en massa centralt innehåll som ska memoreras (ja, det förekommer i en del klassrum i Sverige att man jobbar så). Det innebär inte att det inte finns moment som t ex glosor, tabeller i matematik etc där det gäller att lära sig saker utantill. Det viktiga är att förstå skillnaden mellan att eleverna utvecklas (når högre kvalitet) och att eleverna kan det centrala innehållet.

 

Det blir också tydligt när man jobbar på det sätt som beskrivs i filmen att man inte på förhand kan säga hur lång tid ett moment (i det här fallet rita av fjärilen) kommer att ta att genomföra. Det beror ju helt och hållet på hur många utkast respektive elev behöver göra. Konsekvensen av detta blir att eleverna kommer inte att göra exakt samma saker samtidigt, då en del elever genomför uppgiften snabbare än andra. Det innebär också att frågan med varför vi har en timplan i skolan behöver aktualiseras på nytt. Timplanen och att jobba målstyrt är inte ”bästa kompisar” med varandra.

 

Jag vet att det finns en del lärare i Sverige som har svårt att ta till sig tanken med förebildsarbete, men det är en av de viktigaste delarna av att jobba målstyrt. Om en elev inte vet hur en text/uppsats med hög kvalitet ser ut, hur en bra labbrapport ser ut, hur en kullerbytta med hög kvalitet ser ut, hur en slöjdprodukt med hög kvalitet ser ut osv, hur ska eleven då någonsin kunna nå dit? En omöjlighet i min värld! Tyvärr förekommer det här tankefelet på många nivåer, även ”högre upp i systemet”. Ett konkret exempel på detta tar jag åter från rektorsutbildningen:

En skolledare som jag känner går rektorsutbildning för tillfället och de har fått en uppgift som handlar om att skriva en promemoria som examinationsuppgift i juridikkursen. Uppgiften som sådan har jag inga synpunkter på, men det intressanta är att de får INTE se något exempel på hur en promemoria kan se ut (varken av hög eller låg kvalitet). Man förväntas alltså åstadkomma något som man inte har en aning om hur det ska se ut (motsatsen är ju att man redan kan och då kan man fråga sig varför man ska göra det/lära sig det som man redan kan?). En tankevurpa av högsta graden enligt mig, då det i praktiken innebär att man själv ska ta reda på det. Varför går man en fortbildning om man ska lära sig själv? När dessa systemfel finns högre upp i systemet, så är det inte så konstigt att de finns även längre ner i organisationerna (d v s ute i klassrummen). Tänk om och tänk rätt!

 

Slutligen vill jag lyfta fram hur viktigt det är att alla vuxna som undervisar samma klass pratar ihop sig om ett gemensamt förhållningssätt. Ju högre upp i skolåren eleverna kommer, desto viktigare blir det då det blir fler vuxna som klassen möter. Om olika vuxna jobbar med samma förmågor (det finns ju många förmågor som finns i många olika ämnen), men på olika sätt finns det en stor risk att eleverna blir förvirrade och förvirring är inget bra sinnestillstånd för varken inlärning eller utveckling.