Natwest Island Games på Bermuda

Den närmaste månaden kommer min blogg att handla om Natwest Island Games på Bermuda istället för skol- och samhällsinlägg.

Nu är det två veckor kvar till sommarens stora äventyr börjar, nämligen Natwest  Island Games på Bermuda.

Bermuda

 

Vad är Natwest Island Games (öspelen)?

Den ”korta” förklaringen är att det är ungefär som OS för öar eller öarnas motsvarighet till smånationsmästerskapen. Öspelen arrangeras varannan sommar och arrangemanget flyttar runt mellan olika öar. I år är det Bermuda som är arrangörer. Det har deltagit uppemot 3 000 deltagare vid de senaste öspelen, vilket är mer än antalet deltagare vid vinter-OS (som har runt 2500 deltagare). Då spelen hålls på en ö blir det alltid en fantastisk stämning under tiden som spelen pågår. Öspelen startade 1985 och i år är det 15e gången som de genomförs. Årets spel är unika då det är första gången som de arrangeras utanför Europa. Varje öspel har en invigningsceremoni och en avslutningsceremoni. Invigningsceremonin är inspirerad av OS-invigningarna med underhållning och inmarsch. Istället för en eld (som under OS) så är det en vattenceremoni, då det  är vatten som förenar alla öarna. Varje ö tar med sig vatten hemifrån som under cermonin hälls i en fontän. Det senaste öspelen 2011 på Isle of Wight var jag fanbärare för den åländsk truppen. Jag tänkte inte särskilt mycket på detta innan invigningsceremonin, men då vi (Åland) arrangerade öspelen 2009 gick den Åländska truppen första av alla och längst fram i respektive trupp går fanbäraren och vattenbäraren. Hela tåget med alla öars trupper gick runt staden innan vi gick in på området där invigningsceremonin hölls. Under den timme som vi marscherade blev jag (och vår öspelstrupp) fotograferad uppskattningsvis uppåt 10 000 gånger. En häftig känsla måste jag säga. Efter den upplevelsen har jag en lite bättre förståelse för hur de som är stora idrottsstjärnor, filmstjärnor eller musikstjärnor har det. Måste dock erkänna att det var skönt att återgå till den anonyma vardagen när ceremonin var över.

Bild

Den åländska truppen vid invigningen 2011 på Isle of Wight.

2011 Isle of Wight

Länk med information om Island games: http://bit.ly/10ZBClI Här framgår t ex vilka idrotter som det tävlas i och att Åland ligger sexa i medaljligan genom tiderna.

Än så länge har vi råkat ut för tre bakslag inför årets öspel:

  1. Sam skadade knät och kan inte åka med
  2. De åländska fotbollslagen drog sig ur och det innebär att vi inte är tillräckligt många deltagare för att kunna fylla ett eget plan (vilket vi gjort tidigare). Det blir inget direktflyg från Åland, utan vi måste ta båten till Helsingfors. Från Helsingfors flyger vi till New York och slutligen flyger vi från New York till Bermuda.
  3. Cayman Islands har dragit sig ur herrturneringen och i samband med det har det blivit en diskussion då Bermuda inte följer de regler som finns när antalet lag förändrats. Man har valt den enkla lösningen att stryka de matcher som Cayman skulle spelat, men egentligen ska hela spelschemat göras om. Jag har ingen lust att börja årets öspel med att lämna in en protest,men vi får se vad som händer. Fortsättning följer…

För min del är det nionde gången jag deltar i öspelen. Tre guld, ett silver och två brons har det blivit hittills för min del. I år deltar jag som spelande tränare. Det är första gången som jag har tränarrollen under öspelen.

Bild

Medaljerna som det kämpas om under årets öspel på Bermuda.

 

De volleybollhändelser jag minns bäst från tidigare öspel är:

1. Finalen 1997 där jag gjorde mitt livs match. Allt gick hem; jag blockerade ner Öselspelarna gång på gång och jag vann det flesta bollar som jag anföll på. Efter matchen var det en av våra centrar som hade blivit utsedd till bäste blockerare i turneringen som ville ge det priset till mig då han var imponerad av alla de block som jag hade i finalen.

2. Slutspelet 2009 när vi spelade på hemmaplan ger mig fortfarande gåshud när jag tänker på det. I gruppspelet var det ganska dåligt intresse för volleybollen. I semifinalen mot Grönland steg intresset och det var mycket publik och en bra stämning. Vi tog ledningen med 2-0 i set och trodde nog att vi redan var i final. Det straffade sig och Grönland hämtade upp till 2-2. Inför det avgörande setet bestämde vi oss för att vi inte skulle missa chansen att spela final på hemmplan och vi lyckades ta hem det femte setet. Vi kom undan med blotta förskräckelsen. Finalen spelade vi mot Ösel (som så många gånger förr var Ösel i final) och första gången någonsin när jag spelat kunde man inte släppa in alla åskådare som ville se matchen (”lapp på luckan”). Jag tror inte att det finns någon officiell publiksiffra, men det var knökfullt (uppemot 1500 pers har det ryktats om; vet inte om siffan stämmer). Det trycket som det var i hallen och det stödet som vi hade är orsaken till gåshuden som jag beskrev tidigare. En fantastisk stämning som det pratades om länge efteråt. Finalen blev en jämn tillställning som också den gick till fem set. Tyvärr stod vi som förlorare när setet var över. Ösel vann med 16-14. Det är en av få gånger som det trots allt kändes bra efteråt även om vi inte vann matchen.

Final fullsatt Final publik Semi vinst 2 Semi block fisheye

Bilderna är tagna av Jacob Saurén och Daniel Eriksson.

Här är ett reportage inför volleyturneringen som Ålands Radio gjort: www.radiotv.ax/files/20130625_info776r_o776spelen_volleyboll_herr.mp3

Några av höjdpunkterna under årets öspel kommer säkerligen att vara Shaune och Brett Fraser och häcklöparen Ronald Forbes från Cayman Islands som alla tre deltog i OS i London 2012.

En reklamfilm för årets Öspel: http://bit.ly/14A8EWK

Öspelen har en egen hemsida med information: http://www.natwestislandgames2013.com/

Jag kommer kontinuerligt att beskriva årets öspel ur vår (herrvolleylagets) synvinkel på min blogg. Vi åker den 10 juli och den 13 juli börjar öspelen. De avslutas den 19 juli och vi är hemma igen den 24 juli.

IG-2013-logo

Annonser

Sommarpod

Här är texten från min sommarpod (sommarpod.se).

 

Jag tänkte prata  om framtidens skola.

Det finns många olika begrepp som man skulle kunna fördjupa sig i, t ex BFL, STL, IKT, 1-1, Synligt lärande, matematiklyftet, förmågor, utveckling, Samverkan, 21st century skills, entreprenörskap, gamification etc

Istället för att fördjupa mig i dessa vill jag zooma ut och titta på helheten, d v s det system som skolan är.

 

Både elever och lärare behöver en känsla av sammanhang, d v s i det här fallet att man förstår hur skolan fungerar som system.  Gör man inte det är det svårt att förstå sin egen roll.

 

Om man vill veta något om framtiden är det bra att börja med att titta i backspegeln och se vad man kan lära sig från det som varit.

Jag tänkte börja med läroplanen och backar tillbaks till LPO-94. I svensk skola infördes plötsligt målstyrning som en blixt från en klar himmel! (men timplanen försvann ingenstans)

 

Grundtanken med timplanen är i stort sett:

Alla  gör mer eller mindre samma saker och håller på lika länge.

Grundtanken med målstyrning är nästan motsatsen: Man utgår från där man befinner sig/vad man kan  och bestämmer vart man ska/vad man ska lära sig. Utifrån det bestämmer man sedan den bästa vägen!

Exempel:

”Timplanestyrd styrketräning”: Alla tränar samma övningar (bicepscurl), väljer samma vikter och man gör lika många repetitioner.

”Målstyrd styrketräning”: Man kan göra samma övningar (t ex bicepscurl) men några kanske behöver träna benen istället, men använda olika tunga vikter och göra olika många repetitioner.

 

Implementeringen av LPO-94 var inte mycket att hänga i julgranen och följdaktligen lärde sig inte lärarna att jobba målstyrt 1994.

 

Hur många känner du som ”jobbar” målstyrt på sin fritid. Ganska få skulle jag tro om du inte är idrottare. Det finns några andra grupper som också är vana att jobba målstyrt men det är inte så vanligt. Jag har ingen statistik som stöd i den här frågan, men jag skulle gissa att över 90 % av Sveriges befolkning är väldigt ovana att jobba målstyrt. Det innebär att mindre än 10% är vana att jobba målstyrt. De flesta av pedagogerna/lärarna i skolan hör till de 90 % som inte är det. Att själv som lärare inte kunna jobba målstyrt och försöka lära elever jobba målstyrt är ungefär att som analfabet försöker lära andra att läsa. Jag är övertygad om att ingen politiker skulle föreslå att analfabeter ska lära andra att läsa, men att de som inte kan jobba målstyrt ska lära eleverna hur man gör det verkar inte vara något problem.

Om man har en diskussion kring t ex formativ bedömning så menar jag att den diskussionen blir irrelevant om man inte förstår vad det innebär att jobba målstyrt. Den feedback som en pedagog/lärare ger handlar om att riktningskorrigera så att eleven når sina delmål och mål. Finns det inga delmål och mål finns det heller ingenting att riktningskorrigera och därför blir feedback ett verkningslöst instrument. Två konkreta exempel för att belysa målstyrning:

1.  Tänk dig en person som är överviktig och som vill gå ner i vikt. Kommer den att lyckas bättre om den sätter upp ett långsiktigt mål som den bryter ner i delmål eller om den inte alls sätter upp mål? Jag är övertygad om att den som inte sätter upp mål inte heller kommer att kunna gå ner i vikt (önsketänkande kallar jag det då). Det är inte säkert att den som sätter upp mål och delmål lyckas heller, men den har mycket större chans att lyckas och framförallt kan den utvärdera hur det gått och vad personen kan göra annorlunda om hon/han inte når sitt första delmål.

 

2. Visualisera de personer som ger nyårslöften. Det är ofta väldigt bra saker man vill åstadkomma (t ex motionera mer, sluta röka, äta nyttigare etc), men man förmår inte att jobba målstyrt för att nå det man gett som nyårslöfte och därför misslyckas upp mot 95% av alla nyårslöften. Det slutar med att de hoppas att de ska sluta röka/motionera/äta nyttigare, men ”gör man ingen beställning (sätter upp mål och delmål) blir det heller ingen leverans (resultat/förändring)”.

 

När vi i skolan har både timplan och målstyrning är det ett problem. Det är ungefär som att köra bil på både vänster och höger sida i trafiken. Oberoende av vilket system som man tycker är bäst så borde man RENODLA så att vi har bara ett system.

 

De flesta personer jag pratar med som jobbar inom skolan är inte ens medvetna om det här problemet och är man inte medveten om ett problem är det svårt att göra något åt det!

 

LGR-11 utgår också från målstyrning, så för att vi om 15 år inte ska kalla läroplanen för den nya läroplanen behövs det omfattande kompetensutveckling för lärarna! Än bättre hade det varit med en bättre implementering, men implementeringsfasen är över nu….

 

Målstyrning i korthet:

–      Var är jag/vad kan jag?

–      Vart ska jag/Vad ska jag lära mig?

–      Vad är nästa steg för att komma mot delmålet/målet?

Det blir naturligt med formativ och summativ bedömning, det blir naturligt att eleverna tar eget ansvar och är delaktiga i planering, genomförande och utvärdering mm

IKT och 1-1 är troligen den starkast växande sektorn i sverige alla kategorier just nu. Ansvaret för att det blir bra ligger hos enskilda skolor. Den nationella satsning som genomförts, PIM, var tyvärr inte vad som behövs för att pengarna som läggs ut på att köpa datorer och lärplattor till eleverna inte ska vara kastade i sjön. Ett systemfel! KOMPETENSUTVECKLING avgigantiska mått behövs! (blunda och tänk på en genomsnittslärare så förstår du vad jag menar)

 

LGR-11 Stor osäkerhet råder bland lärarna, särskilt hur man ska bedöma och betygssätta! Idag har vi 100-tals eller 1000-tals olika tolkningar av LGR-11 bland sveriges lärare. Nationella prov – hjälper tyvärr inte lärare vid betygssättningen (hur man ska tänka när man sätter betyg). (t e x B och D på ett delprov i år 98 på NP….) Förvirrande är bara förnamnet!

Ingen bra grund för en likvärdig skola.

BRISTANDE IMPLEMENTERING!

KOMPETENSUTVECKLING av gigantiska mått behövs  när det gäller bedömning och betygssättning

 

 

Mer tid till eleverna eller mer administration? All forskning visar att läraren är den viktigaste faktorn. En lärare som sitter med administrativa uppgifter är inte den lärare som forskningen syftar på!

RENODLA!

 

Min slutsats:

RENODLA SKOLAN

BÄTTRE IMPLEMENTERING AV DE NYHETER SOM INFÖRS I SKOLAN

KOMPETENSUTVECKLING

LÄR ALLA (LÄRARE OCH ELEVER) ATT JOBBA MÅLSTYRT

 

Detta är de fyra viktigaste faktorerna för att skolan inte ska fortsätta upprepa de misstag man gjort tidigare. Lyckas man med detta kan man börja diskutera detaljer och jag är övertygad om att vi får en bra skola i Sverige i framtiden!

 

Är du intresserad av att läsa om mer av mina tankar kring skolan så hittar du mig på Twitter. Mitt alias är @Aland72.

 

 

 

Den bästa möjliga skolan

Det finns ett stort engagemang när det gäller den svenska skolan, både från de som jobbar i skolan och från de som inte jobbar i skolan. Det blev väldigt tydligt när jag följde twitterflödet från #afkvarberg, men det syns även i mitt twitterflöde dagligen. Många av de som hörs och syns mest i debatten har enskilda saker som de brinner för och som de förespråkar som lösningen på de problem som finns i skolan.

Som jag ser det så är det en sak som vi som jobbar i skolan ska göra, nämligen leva upp till våra styrdokument. Gör vi det så gör vi ”rätt” och gör vi inte det så gör vi ”fel”. Så långt är det svart eller vitt. Tycker man att styrdokumenten inte är optimala så finns det bara två saker man kan göra, antingen påverka de som bestämmer eller själv bli en av de som är med och bestämmer hur skolans styrdokument ska se ut.

Det finns oändligt många olika sätt att försöka leva upp till styrdokumenten, men rent teoretiskt måste det finnas ett ”sätt” som är bästa möjliga när det gäller att nå så bra resultat som möjligt i skolan (OBS! Detta är ett teoretiskt resonemang som inte fungerar i praktiken; notera att jag klumpar ihop alla mindre delar/beslut/alternativ till en helhet). Detta sätt är då den ”heliga skolgraal” som vi borde leta efter. Nu är det inte så att det finns ett sätt som alltid är det bästa, då det är människor som det handlar om och det som är bra för en person behöver inte vara bra för en annan person, men det fungerar som en tankemodell. Varför ska vi nöja oss med något som är sämre än det bästa tänkbara?

Jag är övertygad om att det går att identifiera ett antal ledtrådar i jakten på ”skolgraalen”. Jag listar några nedan så får du gärna fylla på med vad du anser är ledtrådar till det bästa sättet i kommentarsfältet.

Mina förslag till ledtrådar (utan inbördes rangordning) i jakten på ”den heliga skolgraalen”:

– Satsa stort på implementeringen när en läroplan införs (gäller även andra nyheter som införs i skolan). Om inte lärarna och skolledarna förstår hur de ska tolka läroplanen kan de inte leva upp till den (och det borde då egentligen klassas som tjänstefel, det gör det i andra yrken om man inte följer de styrdokument som finns). Kan man inte leva upp till läroplanen är det ungefär som en polis som bötfäller dig när du kör 50 på en 50-väg för att polisen själv anser att det är 30 som gäller på den vägsträckan. Det är inte okej med egna tolkningar! Här blir det bekymmersamt i skolan när alla skolor gör sina egna tolkningar och efteråt (vid inspektion) får man veta om man tolkat rätt eller fel…

– Renodla systemet så att det är ett tydligt styrsystem, inte flera olika som delvis är motstridiga (jag tänker på målstyrningen kontra timplanen).

– Skolan borde knytas ihop med den senaste hjärnforskningen. Så snart det kommer nya rön över hur hjärnan fungerar ska lärarna få ta del av den nya forskningen. Med tanke på hur komplex hjärnan är så finns det otroligt mycket kvar att forska på, särskilt när det gäller hur hjärnan lär sig på bästa sätt. Ett konkret exempel är t ex hur man på bästa sätt gör för att rätt nervbanor ska myeliniseras så att nervsignalerna fungerar optimalt i de situationer som är önskvärda (Myeliniseringen är när nervbanorna får ett lager fett runt sig. Fettet gör bl a att nervsignalerna mångfaldigt ökar sin hastighet och i större grad håller sig till rätt nervbana). På samma sätt borde den senaste forskningen inom t ex idrott och musik kopplas till skolan. Kan ny forskning hjälpa till att förbättra resultaten ska den göra det! (Däremot är det viktigt att filtrera bort dålig forskning! En del som är involverade i forskning har starka ekonomiska incitament som påverkar deras omdöme och en del vill att en faktor ska vara framgångsrik, så de letar efter tecken på att så är fallet och bortser från tecken som tyder på motsatsen).

– Vi inom skolan ska ta till oss den senaste pedagogiska forskningen. Människor och utbildning är ett svårt område att forska på då det är så många olika faktorer som spelar in och det går inte att isolera en i taget, men forskningen ger ändå en bra indikation på vilka faktorer som är framgångsrika och vilka som inte är det. De framgångsrika ska vi använda oss av och de som inte är framgångsrika ska vi undvika.

– Alla som jobbar i skolan måste lära sig att jobba målstyrt (då vi har en målstyrd läroplan).

– En stor satsning på IKT behövs. Elevernas skoldag kan inte vara analog när deras vardag är digital om vi ska få engagerade elever som når bra resultat.

– Lärarutbildningen är kanske den viktigaste ledtråden, då all forskning visar att läraren är den viktigaste faktorn för en framgångsrik skola. Satsa stort på att förbättra lärarutbildningen. Anställ de bästa tänkbara personerna att jobba med att utbilda nästa generations lärare!

– Alla som på något sätt är involverade i skolan (personal på skolan, skolchefer, politiker m fl) måste dra åt samma håll. De stödprocesser som finns ska alla hjälpa till att nå bästa möjliga resultat. Pedagogiken måste styra när beslut om/i skolan tas.

– De som jobbar i skolan behöver ett gemensamt språk, så att det finns en professionalitet. Det går inte att nå bästa möjliga resultat när alla tolkar begreppen olika. Det finns massor av ord som används dagligen i skolan som inte är definierade.

– Vi behöver hitta bra sätt att motivera eleverna. ”Motivation slår klass” brukar man prata om inom idrotten.

– Lyft fram det som är bra inom skolan. Framgång föder framgång! (d v s inte det som media gör, lyfta fram det som inte är bra). Skapa en kultur där lärare och skolor delar med sig till varandra av sådant som är framgångsrikt.

– Vara skeptisk till nya ”mirakelmedel” i skolan. Många metoder som tidigare lyfts fram som rena mirakelmedlet har visat sig vara motsatsen eller neutrala när det gäller elevernas resultat.

Några konkreta förslag på hur Skolverket kan förändra de nationella proven

De nationella proven ska leva upp till två huvudsyften:

–       Stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning

–       ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå

varav det första syftet kan delas upp i två olika delar (bedömning respektive betygssättning).

 

Nedan kommer mina förslag på hur man kan förändra upplägget för de nationella proven för att bättre leva upp till syftet.

 

1. Nationella provet som stöd för bedömning

Uppgifterna på de nationella proven (som i många fall är genomtänkta och bra) ska hjälpa lärarna genom att de konkretiserar kursplanen och visar på E-, C- respektive A-kvalitet (år 6 och 9). De autentiska elevexempel och de utförliga bedömningsanvisningar som finns i anslutning till provet underlättar för lärarna.

Här är skolverket och jag i stort sett överens, men jag anser att lärarna skulle få mycket större hjälp i bedömningen om de fick integrera provuppgifterna i sin egen undervisning under hela läsåret istället för att i slutet av året få stödet vid de nationella proven. Ta bort sekretessen och ge lärarna möjlighet att använda materialet kontinuerligt i undervisningen!

 

2. Nationella provet som stöd för betygssättning

Skolverket använder sig av poäng och poängen omvandlas till betyg enligt olika modeller (för att det är det enklaste sättet att jämföra resultat på skol-, huvudmanna- och nationell nivå).

Det strider inte mot skollagen att göra så, men det är inte heller det bästa sättet om man vill hjälpa lärarna med betygssättningen.

Mitt förslag är att man istället för poäng använder belägg på E-, C- och A-nivå (som man gjorde i religion i år 9). Dessa belägg förs sedan in i en sammanställning (som man gjorde i religion i år 9). Istället för att omvandla dem till ett betyg (som man gjorde i religion i år 9) så har man en matris där man behöver ett visst antal belägg på E-nivå för att nå E-kunskapskraven för den förmågan, dito för C och A. Det är viktigt att man har tillräckligt många möjliga belägg på varje förmåga som testas (d v s att det finns tillräckligt många frågor/belägg inom varje förmåga; något som inte fanns på årets prov i religion där det var många frågor/belägg på förmåga 1 och få frågor/belägg på förmåga 4 och 5).

När hela matrisen är markerad så gör man en avläsning på samma sätt som då man sätter betyg; alla E-kriterier = E, till övervägande del C-kriterierna = D, alla C-kriterier = C osv. På det sättet stärker man lärarna och eleverna i att det är så man gör när man sätter betyg. Samtidigt som man gör den här förändringen behöver man se över hur mycket av proven som genomförs skriftligt.

 

3. Nationella provet som statistiskt underlag för analyser av gruppresultat i form av betyg

För att få ett underlag på skol-, huvudmanna- och nationell nivå så väljer man ut det antal elever som behöver göra provet för att få ett statistiskt säkert underlag. Det innebär att det blir olika elever som gör proven i olika ämnen och att det totala antalet prov som genomförs inte blir större än att man kan rätta dem centralt och därmed få en större rättssäkerhet kring rättningen. Arbetssituationen för både elever och lärare skulle underlättas oerhört och ett stort stressmoment skulle försvinna. Som det ser ut just nu lägger elever och lärare så mycket tid och kraft på genomförande och rättning av de nationella proven att det inte finns mycket ork kvar att ”jobba med resultaten”, d v s göra konkreta åtgärder utifrån elevernas resultat. Jag är övertygad om att lärarna har en god bild av vad de egna eleverna kan och inte kan även utan nationella prov sista terminen i år 6 och 9 (särskilt om de kan använda provuppgifterna utspridda under hela läsåret så lärarna och eleverna vet var de olika kvalitativa nivåerna finns).

 

Svårigheten som skolverket har är att göra nationella prov som lever upp till alla ovanstående kriterier, något som är väldigt svårt och det syns i resultatet. När en del politiker vill ha fler och fler nationella prov vill  jag dra i handbromsen! Bestäm istället vilket av ovanstående som är viktigast och förändra de nationella proven så att de lever upp till något kriterium fullt ut istället för lite grann här och lite grann där.

 

 

 

Betyg – Rena Vilda Västern

Skollagen är tydlig när man ska sätta betyg i grundskolan:

16 § Betyg ska sättas
1. i slutet av varje termin från och med årskurs 6 till och med höstterminen i årskurs 9 i alla ämnen, utom språkval, som inte har avslutats,
2. i slutet av varje termin från och med årskurs 7 till och med höstterminen i årskurs 9 i språkval, om ämnet inte har avslutats, och
3. när ett ämne har avslutats. Lag (2010:2022).

Hur tydligt som helst: Betyg sätts i slutet av varje termin fr o m år 6 t o m år 9 (utom i språkval i år 6).

På skolverkets hemsida under frågor och svar står följande när det gäller om man får sätta betyg vid andra tillfällen:

”Hur lärare använder betygsbeteckningar vid andra tillfällen än vid betygssättning, till exempel för enskilda prov och redovisningar, är inte reglerat. En förutsättning för att använda betygsbeteckningar eller betygsliknande omdömen är att uppgiften ska vara tillräckligt omfattande för att på ett relevant sätt kunna knytas till kunskapskraven.”

Källa: http://www.skolverket.se/kursplaner-och-betyg/fragor-och-svar-om-betyg/betygssattning-1.173341#listAnchor1.173867

Plötsligt får lärare sätta betyg på prov, redovisningar, laborationer eller projektuppgifter. Det är nämligen inte reglerat! (=det står inget om det i skollagen). Eftersom det inte är reglerat blir det lite svårt att förstå kravet att ”uppgiften ska vara tillräckligt omfattande för att på ett relevant sätt kunna knytas till kunskapskraven.”

Tolkningen måste i alla fall bli att bara man har en uppgift som kan knytas till kunskapskraven så är det okej att sätta betyg på uppgiften. Det är nu det blir rena vilda västern. Om lärare får sätta betyg på prov, redovisningar, laborationer eller projektuppgifter så länge de kan knytas till kunskapskraven, då följer vi ju inte skollagen (som är tydlig med att betyg sätts i slutet av terminerna). Min personliga tolkning är att eftersom betyg sätts i slutet av terminerna så innebär det samtidigt att det inte ska sättas betyg vid andra tillfällen.

Det kanske är dags att definiera vad begreppet ”betyg” innebär i grundskolan!

Om man ska bedöma prov och andra uppgifter på ett annat sätt (som jag ser det finns det  ingen orsak till att bedöma prov och andra uppgifter med ett betyg) än mot kunskapskraven i läroplanen (vilket är ett underlag för att i slutet av terminen kunna sätta betyg; betyget är ju en avläsning av kunskapskraven i matrisen) bör ett annat begrepp än betyg användas för att det inte ska bli vilda västern och väldigt förvirrande. Skolverket använder sig av betyg på de nationella proven för att  för att på ett enkelt sätt kunna jämföra resultat på det nationella provet på skolnivå, huvudmannanivå och nationell nivå. Jag förstår elevers och lärares frustration och förvirring när begreppet betyg används med väldigt olika betydelse. I nuläget finns det åtminstone fyra olika begrepp som har med betyg att göra:

1. delprovsbetyg (på nationella prov),

2. provbetyg (på nationella prov),

3. betyg (som det står i skollagen)

4. slutbetyg (när eleven läst klart ämnet i grundskolan).

Eftersom det inte är reglerat i skollagen innebär det dessutom att varje lärare kan (med den tolkning som görs av skolverket) hitta på flera andra olika begrepp som innehåller ordet betyg. Här kan läsaren själv roa sig med att komma på några egna exempel.

Så vitt jag kan se så är det bara ett av dessa begrepp som finns med i skollagen, nämligen begreppet betyg. Att man väljer att kalla de andra för betygsbeteckning (som skolverket gör) istället för betyg gör inte saken bättre eller tydligare. Renodla systemen i skolan istället för att skapa flera olika subsystem. Ingen tjänar på den otydlighet som finns kring betyg just nu.