”Demokrati är ett grekiskt ord som betyder folkstyre eller folkmakt. Ordet har dock inte samma innebörd nu som det hade för antikens greker. Deras definition av vilka som var ”folket” stämmer inte överens med vår. Demokrati är ett sätt för staten att styra samhället där man tar hänsyn till samhällets gemensamma behov.”
Dagens samhälle har blivit så komplext att ett demokratiskt styre har svårt att leva upp till definitionen av ordet demokrati. Om en person ska ha huvudansvaret för ett lands finanser idag ställs det mycket högre krav på personens kompetens än det gjorde för 100 år sedan. Detsamma gäller den som har huvudansvar för sjukvård, skola etc. Idag räcker det inte att ha en hygglig kunskap och ett eget tyckande, utan man måste ha en hög kompetens och samtidigt vara beredd att ta till sig den senaste forskningen. Om man gör det och anpassar sitt sätt att tänka och styra utifrån detta har man en möjlighet att vara framgångsrik och leva upp till sitt demokratiska uppdrag. Här finns det problem som är inbyggda i nuvarande system.
Tidsperspektivet på både politiker och marknaden är sällan det som är bäst för samhällets gemensamma behov. Samhället behöver långsiktigt hållbara lösningar, medan politiker har nästa val att ta hänsyn till, d v s kort tidsperspektiv när det gäller många beslut. Marknaden har krav på avkastning till aktieägare årligen (även kvartalsvis med kvartalsrapporterna; en dålig kvartalsrapport kan vara förödande för ett företag), vilket gör att många beslut blir kortsiktiga även då det är marknaden som styr.
I Svensk skola har man under perioden 1989-2012 genomfört 55 stycken skolreformer. Var och en av dem kan ha ett bra syfte, men tillsammans blir det inte någon långsiktig bra grund för det svenska utbildningsväsendet. Många politiker har en bild över hur man vill att det ska vara och sedan letar man efter stöd för att förstärka sin bild. Till exempel är det ju så att de flesta insatser som görs i en skola ger ett positivt resultat. Det innebär att man kan införa nästan vad som helst och säga att det fungerar (men att det samtidigt är andra saker som man hade kunnat införa som hade fungerat mycket bättre).
Ett annat problem är den korruption som finns i många länder. Om beslutsfattare är mutbara kan det bli förödande för samhället på sikt. Ytterligare problem som finns är t ex att de ekonomiska system som dagens samhällen baseras på är en ständig ekonomisk tillväxt. För en fortsatt ekonomisk tillväxt krävs en ökad konsumtion. Redan i dag överutnyttjar vi en del av jordens begränsade naturresurser och en ständigt ökad tillväxt leder i slutändan till en återvändsgränd. Däremot är det oftast politiskt självmord att föreslå något annat än en ekonomisk tillväxt, så att tro att politikerna tar ansvar för den frågan är inte troligt.
Marknaden har givits ett stort mandat att styra vart vårt samhälle är på väg och det finns en stor tro på att marknadsanpassning (konkurrens) löser våra gemensamma problem (bostäder, skolor, sjukvård etc), men marknaden har i grunden bara ett gemensamt mål, nämligen att tjäna pengar. I kommunen där jag bor ser man nu att det nästan bara byggs bostadsrätter samtidigt som behovet av hyresrätter är väldigt stort. En lokalpolitiker säger att byggherrarna ser bostadsrätter som mer lönsamma. Det är en korrekt analys och det är därför det byggs så många bostadsrätter. Det som är oroväckande är när samma lokalpolitiker lite senare säger att marknaden ska ta en del av ansvaret. Det är här som en stor del av grundproblemet finns: Politiker släpper över ansvaret till marknaden och när marknaden inte gör det politikerna vill så tar man inte sitt ansvar som politiker, utan man vädjar till någon annan (i det här fallet marknaden) som har sin egen agenda och den agendan är inte densamma som politikerns. Vems är felet då? Marknadens eller politikerns? Som jag ser det är svaret solklart. Det är politikerns och om vi backar till definitionen av ordet demokrati så anser jag att systemet då havererat och det är inte längre en fungerande demokrati (då politikern inte gör det som är bäst för samhällets gemensamma behov).
Än tydligare blir problemet när man ser hur stort inflytande lobbyister har på beslutsprocessen. Om jag börjar med att titta på USA (som ofta fungerar som förebild för Sverige) så kan jag konstatera att det är få personer som i realiteten har möjlighet att bli president i USA. I ett land med över 300 miljoner invånare är det säkerligen inte mer än något tiotal personer som kan ställa upp i nästa presidentval och av dessa är det säkerligen betydligt färre som kan nå hela vägen till Vita Huset. Orsaken till detta är att det kostar enorma summor att genomföra en framgångsrik valkampanj i USA. Barack Obamas valkampanj 2008 kostade närmare 1 miljard dollar och kostnaden för hela valet var uppemot 5 miljarder dollar. Den totala kostnaden för hela valet 2012 kan ha landat på 6 miljarder dollar. Det innebär att de som kandiderar måste ha en enormt stor egen förmögenhet som man är villig att spendera eller att man måste få stora summor pengar av företag och privatpersoner. Det sistnämda innebär ofta att de förväntar sig någon form av ”återbetalning”. Den kan ske i form av att en lag passerar genom systemet och att den lagen gynnar den som bidragit till valkampanjen eller att en annan lag som skulle missgynna bidragsgivaren inte passerar igenom. Här börjar skillnaden mellan korruption och en väl fungerande demokrati bli väldigt otydlig. Har man ett system där alla bidrag redovisas öppet så behöver ingen misstro en politikers intentioner, men om dessa bidrag mörkläggs ser inte jag någon direkt skillnad mot korruption. Oberoende av vilket så leder det till att enskilda personers/företags intressen är de som tas hänsyn till, inte det som demokratin är till för, nämligen att ”ta hänsyn till samhällets gemensamma behov.” I USA är några av de synligaste effekterna av detta nedanstående två exempel:
1. Fördelningen av pengar och resurser mellan de fattiga och de rika. De som är rika får mer och mer och de som är fattiga får mindre och mindre. Det är politiker som genom lagar bestämmer hur pengarna/resurserna ska fördelas. Nedanstående video visar på ett tydligt sätt hur fördelningen av pengar/resurser i USA ser ut i befolkningen.
www.youtube.com/watch?v=QPKKQnijnsM
Om man tror att detta bara är ett fenomen i USA kan man titta på nedanstående länk som beskriver hur det ser ut i ett globalt perspektiv:
www.youtube.com/watch?v=uWSxzjyMNpU
eller nedanstående länk som beskriver hur det ser ut i Sverige
www.youtube.com/watch?v=3ZwBkXT-fVE
Fördelningen är inte den som är bäst för samhällets gemensamma behov!
2. Den mängd pengar som lägs på militären/krig. År 2010 spenderade USA
711 421 000 000 dollar på militären. USA stod år 2013 för 39% av hela världens militärutgifter. Med tanke på hur många som får en bristfällig skolgång/sjukvård och som inte har bostad/mat i USA kan man inte direkt säga att pengarna läggs på det som är ”samhällets gemensamma behov”. Om man halverade den summan och istället la pengarna att bekämpa fattigdom eller att förbättra sjukvården så skulle det räcka väldigt långt.
Med tanke på ovanstående två exempel är det inte så konstigt att samhället tvingas till en massa konstiga saker som inte hör hemma i ett samhälle på 2000-talet. Ett av de mest iögonfallande exemplen är följande:
I USA finns ett företag som säljer skottsäkra ryggsäckar. Målgruppen är inte den amerikanska militären, vilket man skulle kunna tro, utan oroliga småbarnsföräldrar. Priset för en skottsäker ryggsäck är 300 dollar. Hittills har företaget sålt 300 ryggsäckar och fått förfrågan från ytterligare ca 2000 oroliga föräldrar. Företaget som säljer ryggsäckarna jämför dem med att använda flytväst eller bilbälte.
När skolbarn måste använda skottsäkra ryggsäckar för att skydda sig vid en eventuell ”skolskjutning” samtidigt som vapentillverkarna tjänar stora pengar på vapenförsäljningen, då är det ett sjukt samhälle man lever i enligt mig. Särskilt när allt är sanktionerat av de styrande politikerna!
Man kan också dra en parallell till den bombning som nyss hände i samband med Boston Maraton. En förskräcklig händelse där tre personer dog och över 140 skadades. Då det går under termen ”terrordåd” blir det ett enormt påslag och de skyldiga ska stå till svars oberoende av vad det kostar att hitta dem. Att det samtidigt är amerikanska medborgare som skjuter andra amerikanska medborgare dagligen i mycket större omfattning är det ingen som höjer på ögonbrynen för. Det är ju en mänsklig rättighet i USA att bära vapen och försvara sig.
Senaten i USA har stoppat ett förslag om att begränsa vapenhandeln trots att 90 % av befolkningen stödjer förslaget. Lobbyisterna påverkar vilka lagar och beslut som tas i en så stor omfattning i dag att man kan ifrågasätta om demokratin lyckas göra det som är tänkt? I USA är det ett stort problem med den stora mängd vapen som finns i omlopp och som är lättillgängliga för den/de som vill ha dem. Antalet vapen per 100 invånare i USA är nästan 90 stycken. Det är överlägset mest av alla länder i hela världen (enligt statistik från 2007). Det land som ligger trea på listan har ungefär hälften så många vapen per 100 invånare som USA har! Ungefär 30 000 personer dör varje år i USA från händelser där skjutvapen är inblandade. I Australien är motsvarande siffra mellan 200 och 250 varje år och i Finland som ligger på plats fyra när det gäller antal vapen per 100 invånare är siffran 195! I dagsläget finns det inte några/väldigt få politiker som vågar göra något åt problemet med vapen i USA. NRA (National Rifle Association) har en väldigt stark lobbyingverksamhet i USA och de har definitivt påverkat senaten när det gäller deras möjligheter att begränsa vapentillgången.
Tre sevärda inslag som handlar om jämförelse mellan USA och Australien när det gäller vapen och dödsskjutningar:
http://www.youtube.com/watch?v=9pOiOhxujsE
http://www.youtube.com/watch?v=TYbY45rHj8w
http://www.youtube.com/watch?v=mVuspKSjfgA
Det som är oroväckande för oss i Sverige är att vi är på väg mot samma utveckling här. Privata företag som sköter lobbyingverksamhet är en växande bransch i Sverige. Det handlar om att hitta vägar för att kringgå de vanliga politiska processerna. Detta sker främst genom att se till att man har goda kontakter med de politiker som är beslutsfattare. Rekryteringen handlar till stor del om att värva f d politiker som redan är etablerade och som kan användas för att visa kunderna att man har möjlighet att påverka de politiska besluten. Om det sedan är bra för ”samhällets gemensamma behov” eller inte är sekundärt. Än större blir problemet när de flesta av dessa processer sker utan insikt från övriga samhället. Skulle allt redovisas öppet, så alla vet vem/vilka som stöder olika förslag skulle det inte behöva vara ett problem, men idag sker verksamheten i det dolda.
Jag hoppas att det finns ett antal intelligenta personer som spenderar tid på att försöka hitta det samhällsstyrsystem som kommer att efterträda demokratin. Om vi fortsätter på den inslagna vägen ser tyvär inte framtiden så ljus ut som den skulle kunna vara.
Avslutningsvis citerar jag Winston Churchill:
”Democracy is the worst form of government, except all the others that has been tried”
Källor:
www.guardian.co.uk/news/datablog/2012/apr/17/military-spending-countries-list
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_military_expenditures
www.guardian.co.uk/world/2013/apr/26/us-bulletproof-uniforms-gun-control
http://sunlightfoundation.com/blog/2012/12/18/nra-and-congress/
http://en.wikipedia.org/wiki/Number_of_guns_per_capita_by_country
En blogg om skola, skolutveckling och samhällsfrågor 